Vi bokade ett flyg till Ungern, Kirsti och jag, efter att ha surfat en stund bland flygavgångarna på nätet. Jag har varit i Budapest en gång för några år sen men när man reser i jobbet blir det inte mycket av jordnära upplevelser, det skulle bli bättras på nu var det tänkt.
Efter att ha landat i Budapest tog vi buss, metro och tåg till Siofok vid Balatonsjön. Vi reser alltid och bor lågbudget och lägger hellre pengarna på god mat och dricka. Vi var tvungna att se Västeuropas största sjö och att komma dit under lågsäsong är fint. Man kan bo billigt, vandra, och beundra alla vackra sekelskiftesvillor inbäddade i höstfärger. Bland dessa kan det insprängt ligga något som ser ut som en konferensanläggning för KGB hämtad ur någon gammal Bondfilm. Det börjar faktiskt bli lite kitschigt över dessa Sovjetlämningar. Vi stannade där två nätter, konstaterade att sjön är stor men inte så kul att paddla, inga öar och mycket privat längs stränderna.
I Ungern finns stinsen kvar på alla stationer, liten som stor, och verkar ha hög status. Ofta är stinsen en ung kvinna.
Vi tog tåget tillbaka till Budapest, bytte station och åkte till vinstaden Eger i nordost. Hela Ungern är genomkorsat av järnväg, tågen går ofta och förbindelserna funkar perfekt. Aldrig hade vi någon längre väntetid, snarare brått att hinna mellan avgångarna vid byte. Vi åkte sällan IC, de långsammare tågen ger en möjlighet att möta intressanta människor och man kan rulla ner fönstret vid alla stopp och kolla in vad som händer och höra snacket.
Keleti, en av Budapest tre stationer. Lugnet är förrädiskt på bilden, plötsligt puls och liv, tåg kommer och går……ingen flygplats går upp mot detta direkta kommunikationscenter.
Eger är historiks stad med aristokratisk elegans. Vi hyrde in oss hos ett äldre par som bor lite utanför centrum och har tre enrumslägenheter för gäster. Mycket historiskt att titta på, en välbevarad fästning, en minaret som minne av turkarna som kördes iväg för några hundra år sen, saluhallen, parkerna m m. På Dobó torg kan man sitta hur länge som helst och insupa den nästan venetianska atmosfären. Jag tycker också det är intressant att då och då gå in någon välsorterad livsmedelsaffär för att kolla in vad de har, om man kan handla någon speciell lokal läckerhet. 
Turkminareten från ca 1500, tror jag. 40 m, besökare kan ej mötas i trappan. Klaustrofobiern stannar nere.
Dobó square i Egér med den magnifika kyrkan.
Normalt ingen stor korvätare men Egers köttiga varianter i saluhallen måste smakas. Scan, kapitulera!
Hemplockad svamp till salu
Man säljer vad man har att tillgå
På gångavstånd från centrum finns "Den vackra kvinnans dal". Där finns ett par hundra vintunnlar (gångar in i kullarna) utgrävda för lagring av vintunnor. I området produceras Ungerns bästa rödviner och en del vitvin. Vi talar om i bästa fall hög kvalitet. I en central del av området är tunnlarnas yttre del inredda till vinkällare och utanför finns ibland uteservering. Där kan man köpa vilket vin som helst, 10 cl i glas, för att prova och sen ev köpa på flaska. Om man visar seriöst intresse, då hälls det upp ett par cl av det ena efter det andra och bättre och bättre vin för att man ska smaka och ge utlåtande. Bardisken blir till slut full av glas och här får man passa sig så man inte enbart blir berusad av glädje. Denna plats måste besökas.
Vinprovning i den vackra kvinnans dal
Före middagen kan man gå in på ett kombinerat vinotek/café vid Dobótorget och ta ett glas vitt till aperitif. Där kan man få ett glas av ett stort antal olika viner av hög kvalitet. Efter middagen kan man komma tillbaka till denna inspirerande miljö med vinflaskor längs hela väggarna och kanske beställa ett glas rött sött och knäcka några valnötter som tilltugg
Ett glas rött Cabernet Sauvignon Eiswein till efterrätt på det fina vinoteket
I Egér stannade vi två nätter innan vi tog tåget till hemorten för Konungen bland vin och konungarnas vin, Tokaj. Dagen före fick vi veta att årets vinskördefestival skulle pågå när vi var där, fredag-söndag. Vilken tur och tur var det att vi fick rum överhuvudtaget. Jag är en hyfsad rumsjägare och tillika prisförhandlare. Här fick jag bita i det sura äpplet, ta ett rum utan prut och betala för tre sängar fastän vi bara var två. Jag tjurade ett tag men sen meddelade värdinnan att vinprovning i deras egen källare ingick i priset. Vi fick där prova Tokajer av olika sötma och ålder.
Värdinnan i full färd med ordna provning.
Gatan i den gamla delen av stan var avstängd och där hade man byggt upp allehanda marknadsstånd men huvudnumret var de stora vinhusens bodar där man kunde provsmaka och köpa vin. Man köpte biljetter, fick ett glas och kunde sen lämna biljetterna i bodarna, olika i antal efter vilket vin man ville dricka. Det rörde sig om vita, från utmärkta torra unga Furmint till de tyngsta, ädsta och sötaste Tokaj till riktigt höga priser per flaska. Men för en rimlig summa kunde man få 5 cl även av dessa och få uppleva himlens portar öppna sig och höra änglarna sjunga. Det är en mäktig upplevelse att dricka dessa makalösa viner på plats och kunna diskutera med vinmakarna själva. Druvorna som desa söta viner görs av angrips av ädelröta, druvan skrumpnar men all sötma finns kvar. Druvorna handplockas. Smaken blir underbar. De bästa vinerna är odödliga, kan sparas hur länge som helst.
Var man än går i byn så finns det dessutom små vinkällare där man kan sitta under det svarta, mögeltäckta valvet och sippa på vad värden åstadkommit. När hungern satte in kunde man äta av det lantliga ungerska kökets specialiteter längs gatan.
Kraftiga kötträtter lagas på gatan i Tokaj...
...grönsaker steks...
...och vitt vin finns till hands både ute..
...och i vinkällarna.
Vi stannade fredag-söndag och sen tog vi åter tåget till Egér eftersom vi inte blev ”klara” förra gången. Det blev två nätter till där.
Jag är ingen storstadmänniska men någon gång kan det vara underbart att bara ge sig hän. Vandra längs boulevarderna, beundra alla arkitekttoniska läckerheter, häpna över synen när man rundar ett gathörn, låta spårvagnen guida en runt, slinka in på ett espressoställe och smaka deras hemblandade kaffe, stanna och lyssna på gatumusikanterna, en lunch i saluhallen, en paus på en bänk för att kika på folklivet, en middag på kvarterskrogen, ja det var härligt. Budapest är en imponerade stad med ett utspritt centrum med hög puls. Var man än promenerar så finner man pampiga byggnader och kyrkor, det är enormt och svårt att ta in på så kort tid. Att ta reda på fakta och årtal om alla dessa byggnader man möter skulle störa rytmen och njutningen i upplevelsen. Bland det enorma utbudet finns även några turistiga måsten. Slottsstaden är magnifik och utsikten därifrån. Den stora saluhallen vid Gellertbron måste besökas. Gellertberget, en turistfälla, en skön promenad upp och väl där har man en underbar vy över staden.Vi hann inte men hade velat besöka, ett antikt turkiskt bad. Detta räcker om man är där ett par dar, varför stressa?
Budapest på dagen..
...och natten
Vi bodde i ett gammalt hyreshus som inte renoverats sen sista världskriget, fasaden med skador av splitter, nära Moskvatorget och precis nedanför Slottsstaden. Trappuppgången var skrämmande men som kontrast hade vår värdinna inrett en etta med nya IKEA-möbler, den hyrde vi av henne i tre dagar. Läget var i alla fall perfekt.
En espresso på Art Café vid Moskvatorget passar närsom..
Budapest kontrasternas stad..
...gammalt möter nytt..
...dag och natt
Om man som vi tycker om mycket vegetariskt och i form av smårättter som kan fylla bordet, á la Grekland. Då är Ungern ett problem. Mycket stora huvudrätter med vanligtvis stora mängder kött, vanligast fläsk, kyckling eller kalkon. Man får lära sig hitta guldkornen och ibland ta två förrätter. För att vara ett jordbruksland så är fantasin gällande färska grönsaker och tillgången, begränsad. I Budapest kan man självklart hitta restauranger från nästan vilken världsdel man vill men på landet är det ungerskt som gäller. Går man förbi någon saluhall i Budapest ska man absolut passa på att äta där. Man kan peka ut och få utmärkta vegetariska rätter såväl som kött. Gärna skölja ner med en Dreher Bak, ett mörkt gott öl (går fint ihop med chokladtryffel).
Hos Duran kan man välja ut ett par mackor till frukost och få en kopp kaffe..
...och i saluhallen byggd av Gustaf Eiffel kan man äta lunch.
Under resan bodde vi enkelt för 200-300 kr/natt. Att åka tåg kostar mindre än hälften än i Sverige, en hundring från Budapest till Egér.
Om restaurangpriserna kan sägas att man inte ens i Budapest får betala lika mycket som härhemma för mat och dryck med motsvarande kvalitet. På landet eller i saluhallarna i Budapest kostar en halvliter öl eller ett glas vin 10-15 kr, en espresso en tia. På en kvartersrestaurang i Egér kostade en middag 200 kr för två inkl och en flaska vin. På vinoteket i Egér drack man ett hög-kvalitetsvin för mindre kostnad per cl än vilket bulkvin som helst på vilken pizzeria som helst i Sverige. Det är ännu så länge mycket billigt för oss att vara i Ungern. Undantag är att handla de vanliga västerländska klädmärkena i de nybyggda köpcentrana, minst lika dyrt som hemma.
Ungrarna är vänligt reserverade tycker vi och alltid hjälpsamma om det behövs. Ungerskan är släkt med finskan så man hör ord man känner igen men fattar inget. Många människor är blonda och det lär ha vandrat folk från öster som splittrades en grupp norrrut och en söderut vilket förklarar släktskapet. Engelska är begränsat gångbart medan tyskan går utmärkt.
Slottsstaden i Budapest
Tyskarna invaderade Ungern så sent i kriget som 1944 och lär på ett par månader ha sänt iväg en halv miljon människor till utrotning. Sen sög sig ryssarna fast och sög ut. De har haft otur och ett hårt liv, folket i Ungern. Det finns bitterhet kvar, särskilt mot ryssarna och en del minnesmonument vittnar om det. Mycket kulturellt förstördes under krigets slutskede men håller på att renoveras. I Budapest körs det i stadsjeepar precis som i Stockholm. Det finns mycket pengar men för en begränsad del av befolkningen.
Sammanfattningsvis en mycket fin trip vid rätt tid på året. Få turister, vi hörde svenska först i Budapest, och behaglig temperatur. Det hela var inte tänkt som en vinresa men det blev lite så när vi upptäcke vilken mängd kvalitetsviner det finns och när vi kom ner mitt i skördeperioden och dess aktiviteter. Vi är mycket nöjda och ett alternativ kan vara att åka bil ner vid samma period, bo i vinområdena och ta med sig några prisvärda lådor vin hem. Men då ska man var fyra.
Bra saker som funkade, min Artistic Canyon Backpack 30 l passade resan perfekt. Lagom liten för en så kort resa, utan onödiga fickor på utsidan och vattentät om det skulle regna, den är kanon! Finns även mindre och större variant. Kavu Chilliwack Pants är suveräna reskompisar. Den täta canvasen är smutsavvisande. Lite bagigt stuk och fram- och bakfickorna rymmer allt jag behöver ha närmast, kamera, mobil, pass och pengar, utan problem. Fickorna är så djupa att det är omöjligt för tjuv att komma ner utan att det märks. Om det är varmt kan man ha ett par Chilli Lite Pants att alternera med.
Allt gott!
Intresset för 
Xplore testas av Chris...
Alexander och Malin från Zegul tillsammans med min kollega Leif.
Per och Peter i Helsingör
Låtvalet också helt annorlunda, ingen ståbas eller mandolin fick plats, det var mer hårdkör och rakt på än sist. Allting är löst och beroende på Lucinda och publiken, när varje låt har avslutats meddelar hon bandet vilken nästa låt blir och då byter de till de instrument som passar. Det finns en stor låtskatt att ösa ur. Hon har god smak gällande favoritartister, Van Morrison, Ryan Adams, Paul Westerberg, etc..
Det var trångt på vattnet, närmast Mario från Sardinien.
Upplevelsebolaget lurade inne i vassen..
