Malmöfestivalen 22/8

Malmöfestivalen har ett bra program så varför inte passa på att se de bästa artisterna. Jag körde ner släpen med kajaker från Helsingborg och slank sen ut på stan. Kom sent till Winnerbäck, fick en plats långt bak men jobbade mig framåt. Visst har Winnebäck spelats flitigt hemma hos oss, texterna och den folkinfluerade musiken går rakt in i hjärtat på mig. Jag är dock inget anhängarfreak som kan orden utantill eller vad låtarna heter. Publiken verkar vara städad medelklass med övervikt för tjejer som gillar Winnerbäcks utlämnande texter och en man som visar känslor. Det blir dock aldrig farligt någongång eller någonstans.

En liten man ensam på en stor scen

Winnerbäck kommer in ensam med sina gitarrer och det är då han funkar bäst. Även vid denna stora scen hör man varje ord och han har möjlighet att frasera, vara lyhörd och lägga in känsla.

När bandet sen drar igång så kontrasterar det iskalla ljuset och det hårda ljudet så mot den mjuka bild jag har av Winnerbäck att jag tycker det blir ointressant. Den stilistiska scenografin låter bandmedlemmarna framstå som silhuetterande Kraftwerkare mot bakgrunden, eller som figurer i introt till en Jamesbondfilm från 60-talet, elegant men kanske bättre passande till ett syntband. Allt är påkostat och fint, passar det verkligen in på vår enkle polare Winnerbäck?

Det slutar positiv i extranumren då livebilderna ger oss kontakt med bandet och de mest kända låtarna plockas fram. Winnerbäck är dock ingen arenarockare, hans texer och musik fungerar bäst när man känner den närhet som man har på klubbkonserter. Jag gick därifrån med ett ..... jaha!?

Sen testade jag Chilensk mat på GA-torget och landade i 60-talstältet. Där luktade svett och var ett sjutusan till drag, Liverpool spelade Beatleslåtar. Kul att se så många lyckliga människor hoppa omkring famför scenen. Tänk om hela Stortorget kunnat hoppa så!