Jag har lärt mig att inte ha några stora förväntningar när jag ska se någon av mina favoritartister, besvikelsen blir svår om det inte är helbra. Men Lucinda svek inte. Fina förutsättningar, söndag, fantastisk lokal och mycket folk. Det blev en resa genom bluesen, rocken och lite av countryn, hon är svårdefinierbar. Genom sitt ödmjuka mellansnack förstår man att hon älskar musik av artister inom olika genrer vilket förklarar saken.
Det började lugnt, sansat och sprött för att efterhand utveckla sig till tyngre blues och rock. Till och med garageskrammelrock i "You´re My Honeybee". Bandet öste på och Doug Petibone på gitarr lyste ljusast efter Lucinda. Gåshud gav en tung "Joy" som escalerade till halv storm och sen gick direkt över till en elegant version Doorslåten "Riders On The Storm", magiskt!
Lucinda gav låtarna ny innebörd därför att när jag såg henne och hörde henne sjunga så gick hela det textmäsiga innehållet i flera låtar för första gången upp för mig. Inlevelsen var grym i t ex "Come on".
Jag kom på mig själv med att stå med ett enda stort leende under hela konserten.
Grattis ni som ska se bandets gig på KB i Malmö den 4/11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar