Vilken skillnad, tonåringen John Cougar Mellencamp och den nu mognare
John Mellencamp. Trots att John lanserades som tonårsidol har hans musik varit jordnära hela tiden, han verkar vara en person som står stadigt och med ett socialt engagemang för de svaga. Den förra plattan var ett steg tillbaka till musikens rötter med akustiska instrument. Han fortsätter på den inslagna vägen även med No Better Than This, nu t o m inspelad i mono, avskalat producerad av mästaren T-Bone Burnette. Jag gillar verkligen det här, trots enkelheten blir det aldrig ointressant. Även om musiken inte är lika kommer jag att tänka på
Robert Johnson.
