Från en äkta rockare...

...till en annan. Jag nämnde i förra inlägget Alejandro Escovedo, en annan favorit som kommer från punkhållet genom gruppen True Believers vars musik håller än idag.

Nu kör han rock med gitarren i centrum och släppte Street Songs of Love 2010. Bra smakprov hos Letterman.

Det här är bra, men i jämförelse med Wille Nile som har en mjukare röst med större variation och ett mjukare sound, kan det ibland bli lite hårdkokt i vissa låtar. Hans styrka är faktiskt balladerna, Down in the Bowery knäcker ju en totalt med kören och att legenden Ian Hunter från 70-talsbandet Mott the Hoople gör ett inhopp på sång.

Äkta rockare...

... går det inte ens en på dussinet av, därför får man upskatta de som finns.

Willie Nile är en av dem, har hållt på länge och är otroligt respekterad i artistkretsar, bl a Bruce gillar honom och dyker upp på hans konserter ibland. En annan äkta rockare, Alejandro Escovedo, rör sig i hans kretsar.

Wille är för mig den perfekte äkta rockartisten, ruffigt utseende, jäkla inlevelse, röst lite bättre än Dylan, gitarrbaserad rock med grymma gitarrister i bandet och en fantastisk förmåga att skriva låtar både rockiga och ibland faktiskt allsångslåtar. Texterna jordnära och lättförståeliga.

Om jag ska reka ett par låtar att lira från Spotify, som introduktion, är det Love Is A Train och Vagabond Moon men Willie är så jämn att man kan lyssna på allt.

Willie och Alejandro är två artister jag bara väntar på ska dyka upp på KB i Malmö eller Vega i Köpenhamn, då är jag där!