Gott att sitta på tåget med spelarens alla låtar på random och se himmelen ljusna. Och som en tillfällighet kommer Wilcos "What light" och sen Metallicas "The Day That Never Come" och sen Daniel Lanois "Here Is What Is".
Aldrig har det stått mig klarare att musik kan komma från hjärtat, själen eller fingrarna. De fingerfärdiga Metallica åker omedelbart ur spelaren.
Jag brukar ta ut lurarna när jag kommer fram men inte denna dag, musiken i kombination med den höga luften och synen av himmelen ger ett behagligt rus.
