Tur att jag gick även på denna konsert. Stämningen i bandet var mycket mer uppsluppen och samspelet klart tätare än på Vega. Kanske känner de sig mer komfortabla i denna typ av klubbmiljö. Balansen mellan gitarristerna var jämnare fördelad vilket var ett klart lyft. Lucinda efterhand kanske lite smålullig vilket inte var till nackdel. 
Låtvalet också helt annorlunda, ingen ståbas eller mandolin fick plats, det var mer hårdkör och rakt på än sist. Allting är löst och beroende på Lucinda och publiken, när varje låt har avslutats meddelar hon bandet vilken nästa låt blir och då byter de till de instrument som passar. Det finns en stor låtskatt att ösa ur. Hon har god smak gällande favoritartister, Van Morrison, Ryan Adams, Paul Westerberg, etc..
Mellansnacket var stundtals lite segt men hon vill väl både med politiken och religionen och är engagerad. Och jag håller med.
Bäst ikväll var, "Essence" och "Real Live Bleeding Fingers and Broken Guitar Strings" och "Get Right With God" och "Unsuffer me" och "Steal Your Love" och........ :-)
Hon är en erfaren, passionerad och innerlig rockartist, få äro de. Det var tungt och från hjärtat!
Det kändes stort att få vara med om en sån upplevelse så nära, man vet aldrig när nästa gång, och hur många är de kvar, de äkta artisterna?
