18/2 Ännu en sån där fantastisk morgon

På väg till tåget ser Helsingör inte ut att vara längre bort än på andra sidan piren.

14/2 En fin dag

Lördagsmorgonen var ju något alldeles extra med helt klar himmel, kallt och lite nysnö. Jag är glad över att ha en så fin promenadväg till tåget genom Slottshagen och förbi Kärnan. Jag hinner få en överblick över Sundet och Danmark och få ett hum om vindhastighet och rikning. Och att ha nerförbacke när man ofta har bråttom är inte helt fel och sen kan man långsamt släntra uppför, hemåt, på kvällen. I butiken hade jag besök av många trevliga kunder, bl a paret från Småland där den unga damen plågade sig genom provning av ett antal torrdräkter för att hitta rätt.

Om torrdräkten ska duga ska den även kunna kravlas ner i Greenlander

7/2 Premiärpaddling mitt i vintern

En stilla eftermiddag valde ett gäng killar prova att paddla kajak för första gången. Det finns många erfarna paddlare som inte paddlar på vintern. Det här gänget hade inte några förutfattade meningar och självklart den trygget som det innebär att vi från Kajakevent var med. Efteråt bastu och havsbad.

31/1 Helsingborg - Helsingör T/R

Micke tyckte det var så kul sist att paddla till Helsingör att han föreslog en ny tur. Typiskt nog blev han krasslig när det var dags. Det blev jag, Peter och Jon.

Klubben "Krogen" i Helsingör är mycket aktiv och på det traditionella danska viset i motionskajaker

Efter överfarten är det gott med stugvärme på något café

Jon förbereder sig och sin Quaanaaq för återfärd

En härlig tur pöjkar, tack så mycket!

http://www.kajakklubben-krogen.dk/

30/1 Rodney Crowell på KB i Malmö

Andra konserten på två dagar, så skulle det vara jämt! Crowell har jag lyssnat på i många år. Folk-, americana-, countrystuket, ibland åt rock- och blueshållet. Han skriver mycket och har försett många mer berömda artister med låtar men han gör dem bäst själv.

Ifrån biljettinsläppet såg det ut som om de hade sänkt golvet framför scenen efterom man bara såg huvudena på folket därinne. Det var fel, publiken satt ner vid bord, konstigt tyckte jag eftersom man inte kan digga denna musik och sitta ner. Sen såg jag inga trummor eller förstärkare på scenen och förstod, det blir akustiskt. Jag som älskar känna bastrummans tryck i bröstet blev ordentligt besviken. Det var i onödan, Crowell, Will Kimbrough och Jenny Scheinman bjöd på en makalöst fin kväll .

Foto: Jah Hollis

Låt-, sång-, och instrumentalmässigt var detta av högsta klass. Stämmorna satt som en smäck, låtarna många och inlevelsen stor. Medmusikanterna grymma, var och en artister med egen karriär. Jenny Scheinman drog ner kvällens längsta applåd efter ett långt och stort solo på fiolen (klassiskt skolad?). Crowell själv, ödmjuk med sina skarpa texter om livet och dess små och stora ögonblick.

Herrejösses vad lyckligt varm inombords man kan bli efter så mycket spelglädje från scenen. Detta var mycket bra och underhållande!

Enda brasklappen, hur tusan kan folk betala inträde för att sen sätta sig i baren och gagga mitt under konserten, störigt.

http://se.youtube.com/watch?v=FzzyBn2-rXU&feature=related

http://se.youtube.com/watch?v=u8kAUp_0c5o&feature=related

http://www.rodneycrowell.com/

http://www.jennyscheinman.com/

http://www.willkimbrough.com/

29/1 Ossler på Babel i Malmö

Efter en öl läng vägen och en falafel i favorithålet i väggen var det dags att besöka Babel för första gången. KB är en riktig rockklubb, kal, rå och svart. Jag hade väntat mig Babel som något liknande. Det är det inte, det handlar om en kyrklokal som byggts om. Stor fin scen, publiken kan stå i tre etage och längst upp en oval bar. Exklusivare än KB. Men aldrig samma grej när publiken inte står samlad. Osslers skivor har jag och gillar. Han är från Helsingborg och spelade några år i Wilmer X innan han gick in för sin egen smalspåriga depressionsrock som aldrig kommer att sälja volym. Han ser ut att vara in fin form, en stadigare variant av Paul Newman med stålgrå blick. Musiken är tung och gnisslande, mycket tyngre än på platta. För mig blir det för mycket och jag upplever varken själ eller hjärta, bara utstuderad smärta. Som en tonsatt "Pelle Erövraren". Den som ger liv är den coole gitarristen vid sidan om Ossler, hans spel är avigt och han ger galenskapen ett ansikte med sina spastiska rörelser.

Bäst blir det när bandet lämnar scenen och Ossler blir ensam i en låt, då kommer själen och känslan vilket publiken visar att den uppskattar. Bandet kommer in igen och lyhördheten stannar kvar på scenen, skönt när det är bäst till slut. Men det räcker inte som helhet, det var inte bra och inte underhållande.

29/1 Dagens coolaste kund

Dagens skönaste kund var killen vars namn jag inte vet men som kom in i rosa cowboyhatt och köpte ett par Fivefingers, satte på sig dessa och gick ut igen. Han är svensk men bor på Irland, helkul med människor som vågar!