29/1 Ossler på Babel i Malmö

Efter en öl läng vägen och en falafel i favorithålet i väggen var det dags att besöka Babel för första gången. KB är en riktig rockklubb, kal, rå och svart. Jag hade väntat mig Babel som något liknande. Det är det inte, det handlar om en kyrklokal som byggts om. Stor fin scen, publiken kan stå i tre etage och längst upp en oval bar. Exklusivare än KB. Men aldrig samma grej när publiken inte står samlad. Osslers skivor har jag och gillar. Han är från Helsingborg och spelade några år i Wilmer X innan han gick in för sin egen smalspåriga depressionsrock som aldrig kommer att sälja volym. Han ser ut att vara in fin form, en stadigare variant av Paul Newman med stålgrå blick. Musiken är tung och gnisslande, mycket tyngre än på platta. För mig blir det för mycket och jag upplever varken själ eller hjärta, bara utstuderad smärta. Som en tonsatt "Pelle Erövraren". Den som ger liv är den coole gitarristen vid sidan om Ossler, hans spel är avigt och han ger galenskapen ett ansikte med sina spastiska rörelser.

Bäst blir det när bandet lämnar scenen och Ossler blir ensam i en låt, då kommer själen och känslan vilket publiken visar att den uppskattar. Bandet kommer in igen och lyhördheten stannar kvar på scenen, skönt när det är bäst till slut. Men det räcker inte som helhet, det var inte bra och inte underhållande.