måndag 2 januari 2012
Rivstart på nya året...
söndag 18 december 2011
lördag 17 december 2011
Kaffe
Jag undrar hur många av det kaffeälskande svenska folket som har druckit riktigt kaffe. Jag menar när hela kroppen känner att detta är bra och kaffet ligger i magen och som av kraften av en liten sol strålar ut energi till kroppens alla delar. När man känner ett välbefinnande en halv dag på en kopp kaffe.
För att underlätta för kunder att själva fixa en kopp kaffe så skaffade jag en Nespresso Pixie som dock inte användes så mycket eftersom det var krångligt att få tag i pods. Nu har jag kört den en del och kaffet luktar, smakar och ser hyfsat ut. Problemet är att jag kan dricka tio koppar per dag utan att få någon välbefinnandekänsla och heller inte må illa vilket är mysko tycker jag med den konsumtionen. Kaffet ger helt enkelt ingen riktig koffeinkick och kostnaderna för tio koppar om dagen ska vi inte ens tala om.
Så jag monterade upp den beprövade Rancilio Silvia, en grymt rå, enkel och effektiv italiensk espressomaskin. Kaffet kör jag i Rancilios kvarn. Normalt lägger jag inte krut på att ångskumma mjölken utan sätter in muggen med mjölk i micron medan Silvian långsamt trycker vattnet genom kaffet. Jag kör en dubbel espresso med kaffet så packat att bara en liten stråle går igenom, då hinner vattnet ta upp kaffets styrka och aromer. Det blir fantastiskt och jag som bruka hinka i mig kaffe känner inte behov av mer än två muggar om dagen. Jag har fått i mig koffein så det räcker och fler koppar skulle kännas överflödiga och förmodligen få mig att inte må så bra. Jo just det, jag har kört med Zoegas Sidamo Ethiopia sen jag startade upp maskinen och det är kanon. Nu har jag köpt hem en del andra sorter för att prova mig fram, både beprövade och såna jag inte kört tidigare.
torsdag 1 december 2011
onsdag 30 november 2011
John Hiatt - Dirty Jeans and Mudslide Hymns

Visst, jag gillar jordnära ursprunglig musik. Redan när jag var mycket ung hajade jag till när det kom någon blueslåt typ Muddy Waters på radion och jag började botanisera och prenumererade på Jefferson. Nu har jag dessutom plöjt genom allt från räkcocktail, helstekt oxfilé med bernaise, double Wimpy burgers med allt, sjötunga Walewska, Rhode Island dressing och kommit fram till att bäst smakar en kokt primörrödbeta med smör och salt. John Hiatt är en kokt primörrödbeta med salt.
Efter första lyssningen tänkte jag, OK en ny Hiattplatta (han levererat låtar och plattor i jämn ström) av bra kvalitet. Men vaf-n detta är ju bara så coolt. Allvarligare än förra plattans ystra trånande efter damer. Bandet öser på tungt, enkelt och effektfullt som om de var dagen efter alllihopa och Hiatts engagemang och rösten som han pressar, griper tag. Kärlekslåtar och mustiga berättelser ur livet. Sångerna fastnar och man vill ha mer. Det är bara så amerikanst det kan bli och den sidan av USA jag tycker är intressant. Det syns ju på bilderna vad han vill förmedla.
Hiatt är som Van Morrison, man har hört det så många gånger förut men det är bättre för varje gång.
Ny Tiderace Xplore Hardcore till kund
Lycka till med kajaken Kenneth!
söndag 27 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)