Tiderace Xplore S från Cobrafabriken

Vi har endast en Xplore S i lager just nu, en svart Hard-Core Pro. Kan det bli mycket läckrare?

Mer info och lagerlista.

Tideraceeeee......

...har äntligen kommit, från Cobrafabriken. Vi och våra kunder har väntat sedan i maj, nu kom äntligen de första båtarna.

Tjugo kajaker i en container, min semester i år blev att jag drog ett par djupa andetag när vi öppnade dörrarna och därigenom fick i mig lite Thailandsluft.

Lådorna var så tight staplade att vi ej kunde få ut de översta. Vi öppnade en box i mitten och lyckades dra ut den kajaken.

...sen kröp Robban in...

...och skar sönder lådan inifrån så den kapsejsade, sen kunde vi börja last av...

...man blir glad när det är tomt... ...sen börjar det riktiga jobbet...

Patrik kom ner från Stockholm och hämtade tolv av kajakerna.

...och Lennart från Göteborg hämtade den kajak han beställde i våras.

Jag lovar att kajakerna är grymma. Lennart kan det här med hur båtar ska byggas och efter att han granskat sin Xcite Hard-Core Pro så svarade han ett tveklöst ja på frågan om den var värd att vänta på.

Det blev en sen kväll, återkommer imorgon med närmare detaljer om kajakerna.

Stockenträffen 2010...

...tog vi ett sent beslut om att delta i. Jag åkte upp lördag morgon. Många paddelentusiaster och fint väder, gott att vara ute.

Orust i helgen

Vi dyker upp på Orust nu lördag-söndag. Vi har med oss Tiderace för provpaddling samt Stohlquist och Peak UK. Nya Tideracebåtar från Cobra räknar vi med att kunna lasta av containern i Malmö på måndag.

Vi ses på Orust!

Malmöfestivalen 24/8

Band of Horses tänkte jag, drar inte mer än femsextusen till Stora Scenen. Så min vana trogen kom jag i sista minuten bara för att konstatera att det var knökafullt, sextontusen sas det. Det blev till att börja längst bak igen. Ett bra rockband behöver inga stora åthävor för att trollbinda sin publik. Band of Horses är självklara, de går in och ställer sig bland sina förstärkare och kör sitt knippe låtar med kvalitet, tyngd och inlevelse. Pondusen sitter i hantverket. Husen bakom scenen utgör dekor och ljuset är lika varmt som musiken, ljudet nästintill perfekt.

Låtarna ett axplock ur albumen och värmer gott även de man inte känner igen. Vinden sveper över torget och förstärker intrycket som de ödesmättade, känsliga sångerna ger. Ben Bridwells ljusa röst lyser upp kvällen på alla sätt. Jag gick därifrån med en varm känsla i magen.

Kanon, det bästa jag sett hitintills på festivalen.

Malmöfestivalen 23/8

Jag hade tänkt mig se Pelle Lindberg, Nisse Hellberg och Amanda Jensen idag men fastnade framför datorn och ilade efter kl 22 till Stortorget för att åtmonstone hinna se Amanda Jensens sista låtar och extranummerna.

Stulen bild från nätet

Jösses vilken tjej. Häftigt låtval och coolt band som verkligen har kul på scenen. Amanda har en otrolig energi, en unik röst och utstrålar äkta glädje. Hon ger järnet och gillar det, hoppas hon kan blomma ut till en riktig internationell artist i framtiden, det vore kul.

Jag gick därifrån med ett stort fånigt leende på läpparna.

Sen blev det grillat från Balkan och en pilsner och nu bingen.

Malmöfestivalen 22/8

Malmöfestivalen har ett bra program så varför inte passa på att se de bästa artisterna. Jag körde ner släpen med kajaker från Helsingborg och slank sen ut på stan. Kom sent till Winnerbäck, fick en plats långt bak men jobbade mig framåt. Visst har Winnebäck spelats flitigt hemma hos oss, texterna och den folkinfluerade musiken går rakt in i hjärtat på mig. Jag är dock inget anhängarfreak som kan orden utantill eller vad låtarna heter. Publiken verkar vara städad medelklass med övervikt för tjejer som gillar Winnerbäcks utlämnande texter och en man som visar känslor. Det blir dock aldrig farligt någongång eller någonstans.

En liten man ensam på en stor scen

Winnerbäck kommer in ensam med sina gitarrer och det är då han funkar bäst. Även vid denna stora scen hör man varje ord och han har möjlighet att frasera, vara lyhörd och lägga in känsla.

När bandet sen drar igång så kontrasterar det iskalla ljuset och det hårda ljudet så mot den mjuka bild jag har av Winnerbäck att jag tycker det blir ointressant. Den stilistiska scenografin låter bandmedlemmarna framstå som silhuetterande Kraftwerkare mot bakgrunden, eller som figurer i introt till en Jamesbondfilm från 60-talet, elegant men kanske bättre passande till ett syntband. Allt är påkostat och fint, passar det verkligen in på vår enkle polare Winnerbäck?

Det slutar positiv i extranumren då livebilderna ger oss kontakt med bandet och de mest kända låtarna plockas fram. Winnerbäck är dock ingen arenarockare, hans texer och musik fungerar bäst när man känner den närhet som man har på klubbkonserter. Jag gick därifrån med ett ..... jaha!?

Sen testade jag Chilensk mat på GA-torget och landade i 60-talstältet. Där luktade svett och var ett sjutusan till drag, Liverpool spelade Beatleslåtar. Kul att se så många lyckliga människor hoppa omkring famför scenen. Tänk om hela Stortorget kunnat hoppa så!